Tisdagsdrink: Harry’s Bar

Vi har redan konstaterat att jag är förtjust i dessa

På Aperolflaskan jag köpte med mig hem angavs proportionerna : 3 delar prosecco,2 delar Aperol och en del soda samt apelsin och oliv. Jag kör nästan hälften vin och hälften Aperol. Det där är inte skrivet i sten. Det verkar bli mer Aperol ju längre kvällen lider…

När jag tittade på den här bilden insåg jag att det var citron i den,inte apelsin. Jag vill också minnas att detta var en av de bättre spritz jag drack: bartendern blandade Aperol och Campari(på min begäran förvisso men han medgav att han brukade göra så själv också). Just nu har jag ingen Campari hemma annars skulle jag också göra så.

Ett par väldigt diskreta dörrar som ligger vid en av Venedigs mest trafikerade vaporettostopp leder in till denna världsberömda bar: Harry’s bar. Stamställe för Hemingway och Peggy Guggenheim, turistmål för många andra.

Bellinin,en annan känd Venedigdrink* är ”uppfunnen” på Harrys bar i Venedig när baren öppnade men den fick sitt namn först 1948 i samband med en stor utställning av Giovanni Bellinis konst. 1 del persikopuree till 3 delar prosecco är det recept som anges på Harry’s. De är väldigt petiga med persikopuréen vilket de borde vara till det priset(€13).

Det är värt ett besök. Men det kostar. Den där Bellinin ger jag inte mycket för. Deras Martinins, som de kallar ”Montgomery”, är tydligen väldigt bra. Själv gillar jag inte torr vermouth så jag står över. I vilket fall som helst är ”Montgomery” döpt av Hemingway och görs enligt Hemingways smak: 10 delar gin till 1 del torr vermouth. De görs i förväg och hälls upp på glas för att sen ställas in i frysen. Ett bra tips om man ska ha fest. För mig räcker det med att det finns en flaska torr vermouth i baren någonstans,eller att bartenderna tänker ”torr vermouth” när han/hon blandar min martini. Det är ginen jag vill åt.

Jag har vid tidigare besök både druckit en bra Manhattan och en bra ”Doge”: deras variant på en Hearst d.v.s gin och söt vermouth: de anger proportionerna 2 delar gin till 1 del söt vermouth i sin kokbok.

Nu senast drack jag en ginbaserad Aperitivo som de gör själv. Den finns buteljerad och kan köpas lite överallt. Så god var den inte att jag köpte med mig hem.  Å andra sidan,när jag gick in var det ljust: när jag kom ut var det så här

Den gick rakt upp i huvudet. Eller så hade jag ätit dåligt den dagen. Hade jag druckit mer än en så hade jag nog ramlat ner här

Så det blev Amaretto och Aperol inköpt. Dessutom köpte jag en liten flaska Amaro ifrån Nonnino som smakade bra. På Tisdagen åkte jag till Bassano del Grappa(1,5 timmes färd ifrån Venedig) och införskaffade en flaska av Nardinis Amaro till Kattvakten. Tydligen ville hon ha deras bitter egentligen men den flaska jag hade med hem gick bra det också. 3 delar bourbon till 2 delar Nardini Amaro,ett par stänk av väl vald bitter och apelsinzest var härligt mäktigt och smakrikt. Just den sortens ”varma” drink jag gillar så här på hösten. Det jag blandade var i stort sett en Manhattan med amaro istället. Nardinis amaro har härlig lakritstoner som jag gillar.

När jag var på Nardini drck jag deras Rabarbaro som också är en sorts örtlikör men mer åt Fernethållet (dock inte Fernet-jag kan inte understryka detta tillräckligt-rabarbaro med lite soda är jättegott. Att dricka Fernet är ett straff). Jag testade även deras grappa som var förvånansvärt god. Grappa,som allt annat, kan göras bra eller dåligt. Tidigare har jag nog bara smakat den dåliga varianten. Men jag köpte inte med mig någon hem. Det fanns inte plats i väskan. Hade det funnit mer plats så hade jag  i och för sig först och främst klämt ner en flaska ”Formula Antica”,som kostade €25  på min favoritaffär mot 400 kr på systembolaget. Sen lite ”Punt é mes” och kanske en stor flaska ”Amaro Nonnino”. Eller två flaskor av Nardinis.

Nästa gång blir det stor väska att fylla med ”shoppings”. Kaffe och sprit. Och mer skor. Italienarna är bra på det där med skor. Och parfym. Och de stora konst monograferna. Hittade en ”The collected writings of Cy Twombly”: den kostade 12 000 kr och vägde nog 8 kg. (Den var värd sin vikt i guld?). Men fantastisk…

-SG

*Visst,jag håller med. Spritz är italienskt generellt mer än Vendigspecifikt. Men jag har bara druckit dem där. Dessutom tryter min inspiration denna morgon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s