En annan sorts afternoon te

Högst upp på British museum ligger de ”japanska rummen”; i ett av hörnen har de byggt som en japansk tepaviljong. I den har de visningar av de japanska tecermonierna varje dag kl 14 och kl 15.

När de gjorde detta i fredags ville de ha en frivillig. Det var någon på tredje raden som började vifta med armen. Det var jag. Den japanska tekultren intresserar mig. Det som uttalas ”chado” är ”the way of the tea”. Till skillnad från vissa andra konstformer i Japan ,t.ex. kalligrafi, där man strävar efter ett perfekt resultat som man beundrar så är teceremonin fokuserad på här och nu. Formen är också innehållet för att prata reklamspråk. Jag har flera gånger tänkt gå på den teceremoni som demonstreras i det japanska tehuset vid Etnografiska museet men icke. Hemmavid har jag en den här artikel,som jag ryckte ut för länge sedan, liggandes framme som en påminnelse.

Tepaviljongen har en väldigt liten dörr. Alla får krypa in. I den oroliga tid då tedrickande blev en ritual och ceremoni var detta ett sätt att hindra samurajer att ta med sina svärd in i salongen. Det var en fredad plats och där var alla lika.

Det finns flera ceremonier; den jag deltog i var ”det tunna teet”. Eftersom jag satt i paviljongen  missade jag lite av vad mannen berättade om. Jag hade fullt upp med att vara rak i ryggen och vara beredd på att buga eller dricka. Det första som händer är att värdinnan rengör alla redskapen; skopan,skålen, vispen och den lilla skeden att ta tepulver med. På svenska  man säger matchate. I rituellt tedrickandet  är det hela teblad som malts ner och sedan blandas med vatten, man dricker alltså bladen istället för att brygga teet. .

När värdinnan vispat till den första skålen te erbjuder hon den till ”första gästen” som i sin tur erbjuder alla andra. Man tackar nej. Sen dricker man en skål var i tur och ordning. Innan man dricker äter man en liten kaka. Detta för att teet kan vara bittert. Kakan var som söt frigolit. Men det funkade bra eftersom jag tyckte teet var gott och hade en tevlig konsistens,det var som ett skum. Lite bittert men också lite mjölkigt.  Min acapulco swizzle på The Connaught innehöll matchate om jag minns saken rätt.

Det finns ett rätt och ett fel sätt att dricka. Värdinnan dricker inte själv. Min jämförelse ”vad då, skulle det vara som om bartendern drack?” var tydligen mitt i prick. Detta sagt så är att det är ganska kul när bartendern dricker han också( shout out 69 colebrook row!). Man ska dricka med den finaste sidan av skålen vänd från sig, och man får bara justera skålen genom att vrida den medsols med hjälp av höger hand medan man håller den med vänster. När man ska ge tillbaka skålen så vänder man återigen den fina sidan mot sig. Man skickar också allt via golvet . Det ska vara tyst så att man kan slappna av och lyssna på de små vackra ljud som skapas under ceremonin; porlandet från vattnet som hälls, rasslet ifrån vispen,väsnadet från grytan med vatten och självklart de underbara prasslet av siden.

Värdinnan var tyvärr inte med på bilden. Hon hade en vacker blå kimono. Första gästen hade en elegant ljusgrå kimono med en kanin på obibältet. Ljusgrå är en vår/sommarfärg  och kaninen bakpå för att markera att hon var född i kaninens år.

Jag var nöjd och inspirerad av min upplevelse. Sen är det möjligt att det var tk mycket koffein i det där teet och det var därför jag i stort sett studsade därifrån och ut på stan.

-Suss

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s