I’ll have what she’s having…

När jag slog på datorn idag möttes jag av nyheten att Nora Ephron hade avlidit; världen har mist en av sina skarpaste observatörer och krönikörer av den evigt pågående galenskapen som kallas ”mänskliga relationer”. Hon var vass som en kniv men måste också haft ett stort hjärta för att kunna sprida den glädje och gemenskap som hon gjorde.  Hon berikade kulturen och även de som kanske inte vet vem hon var har  en relation till det hon gjorde; scenen ur ”När Harry mötte Sally” där Meg Ryan fejkar en orgasm är en populärkulturell referens som ingen kommer undan.

Det som jag alltid kommer minnas hos det hon skrev och regisserade är hur välkomnande hennes verk alltid var, fulla med värme och inga pekpinnar. Ephron hade aldrig ett behov att skriva någon på näsan utan tog människor på allvar, något som är sorgligt sällsynt. Varje generation verkar ”uppfinna hjulet” när det gäller känslomässiga förvecklingar men  kanske är det  det som är livet? I Ephrons värld behöver man aldrig känna sig dum som gör samma misstag som många människor innan utan kan trösta sig med att man inte är ensam om det.

Ikväll ser jag den alltid lika trevliga ”Julie&Julia” och läser mina favoriter ur ”I feel bad about my neck and other thoughts on being a woman” som en hyllning.

-Suss

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s