Nya bekanta,gamla vänner

Okey. Okey. Okey. Jag har en tendens att bli exalterad som en jycke när jag hittar något jag gillar. Jag viftar med svansen(i.e. gör yviga gester med händerna) och skäller högt (i.e. talar om det med alla och bloggar om det också). Detta är tre av de sakerna som jag är besatt av just nu.

1. Karl Ove Knaúsgård; jag har börjar läsa den episka ”Min kamp” och bibliotekarien hade rätt; del två är belöningen. Jag är fortfarande inte på det klara med vad jag tycker om honom/hans böcker men jag kan inte sluta läsa. Hans skrivstil har sug iallafall, trots att det inte händer så mycket. Han skriver mycket om kaffe, kanske är det därför jag blir beroende. Knausgård kommer vi återkomma till igen. Och igen. (Fast jag har kommit på mig själv att kalla honom Karl Ove Knasgård ett antal gånger)

2. ”The Paris review”-blog: Jag kommer mig aldrig för att köpa den amerikanska tidskriften ”The Paris review” och helt ärligt så finns det en gräns för hur mycket pengar man kan lägga på magasin och tidskrifter. Men jag insåg att ”The Paris review” har en ypperlig blogg där de avhandlar högt och lågt(och samlar bra länkar). Jag har läst utdrag ur en bok om en MMA-fighter,lärt mig vad en ”basic bitch” är och funderat på uppslagsverkens tynande tillvaro. Så har jag stickat ytterligare ett par varv på min kulturkofta.

3. Serial: Att jag är ett stort fan av radioprogrammet ”This American life” är gamla nyheter. Men numera har skaparna av det programmet ytterligare en show ”Serial”; historien om ett mordfall berättat i 13 delar.
I första avsnittet presenterades bakgrunden; den mördade,den dömde och varför just det här fallet fick bli en podcast-serie. Ett nytt avsnitt kommer varje torsdag; och nu när fjärde delen kommit så är jag hooked på rikigt. Självklart är det sorgligt att det är baserat på ett riktigt fall; en ung människas död är alltid beklagligt. Men det är onekligen intressant, spännande och väldigt välgjort dramaturgiskt. Tänk på det som en tv-serie fast på radio.

Vad ska man då dricka till allt det här? Knausgård dricker bara usel sprit i sin bok så satsa på en bra kopp kaffe. ”The Paris review” känns som den behöver något som är det bästa av USA och Frankrike: en Sazerac, men gör den på lika delar konjak och rye för bästa resultat. För att hålla huvudet kallt när man lyssnar Serial(första två avsnitten var jag övertygad om att Adnan var oskyldig, är inte så säker på det längre) så behöver man antingen en Negroni eller en Pumpkin-spice latte ifrån Starbucks(finns på Centralstationen i Stockholm).

-Suss

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s