Reads in review: Du är vad du äter…

IMG_5844

Det är fulhöst; lövhalka,horisontellt regn och tidig skymmning. De där dagarna då det är högt i luften och man tar av en promenad efter jobbet för att njuta av ”naturens skådespel”? De har blivit betydligt färre.

Men skafferiet är laddat med sylt och annat smarrigt, det har införskaffats en Harion V60 så att det bryggs kaffe av god kvalité och jag har plockat fram några av mina bästa ”comfort reads” som tröst. Flera av dessa handlar om mat och ätande; vi kan kalla det mat-memoarer*.

Författare har genom tiderna varit besatta av vad folk äter och dricker(shout-out till Proust och Hemingway) men jag menar mer än observationer;böcker där maten är en av huvudpersonerna. Boken ska gärna innehålla ett par recept också.

Det lanseras kokböcker(och cocktailböcker)mest hela tiden. Och visst de är vackra och man kan bläddra i dem. En bild säger mer än tusen ord säger vissa. Fast sen bläddrar man vidare och de där tusen orden blir bara ett lågmält mummel. Efter bläddrandet är man visuellt mätt men kanske inte så mycket klokare på vad man ska laga till middag. Trendexperter och stå-upp komiker verkar enad i åsikten om det ironiska med alla dessa bilder i inredningstidningar på designade kök,bokhyllor fulla med kokböcker och den samtidigt ökande försäljning av hämtmat.

Men en välskriven mat-memoar däremot, där författaren har omsorgsfullt beskrivit även den enklaste måltid;den kan väcka hunger och matlagningslusta.

Min absoluta favorit är nog en som inte är med på bilden;”Trail of crumbs” av Kim Sunée. Sunée adopterades ifrån Sydkorea till den amerikanska södern. Sen tog hon sig vidare ut i världen, bl.a. via Sverige,och hela tiden lagade hon mat. Den är underbart skriven, väldigt underhållande men också aptitretande. Flera av de recept som finns i boken har blivit standard på min repetoar bl.a. snabb-kimchi och pommes frites på macka med pepparotssås.

Anya von Bremzens ”Mastering the art of Soviet cooking” är hur bra som helst. På P1 hade de det här 15 minuter långa inslaget som säger det bättre än jag kan. Lyssna på det (inte en uppmaning,utan en order).

Tamasin Day-Lewis ”Where shall we go for dinner?” är något mer fragmenterad men ändå läsvärd. De italienska recepten är bäst och det verkar som hon vurmar för dem mest också. Om Sunée är den unga fattiga bohémen så är Day-Lewis den äldre och glamorösa. Det de har gemensamt, och som jag hyllar dem för, är att de inte är rädda för kolhydrater.

Ruth Reichel är känd som matkritiker och tidigare chefredaktör på amerikanska ”Gourmet”. Hon har skrivit flera böcker, ”Comfort me with apples” är en av hennes första. Men den är underbar och förutom recept så får vi läsa om hennes möten med mat-ikoner som Alice Waters(restaurang-guru) och M.F.K. Fisher(matskribent).

Vad ska man då dricka till detta? Titta ut genom fönstret: allt signalerar ”RÖDVIN”. Men en liten cocktail är aldrig fel och så här års så sötar jag gärna med lönnsirap.

Ett problem med lönnsirap är att det är dyrt: 50-60 kronor för en liten flaska. Den bra är att det passar till nästan allt och inte behöver preppas på något sätt, det är ”tillräckligt” flytande (till skillnad från honung). Eftersom jag var inspirerad av titeln på Reichels bok så blev det en drink med calvados.
IMG_5851
Comfort me with apples;ger 1 drink
3,5 cl torr gin
1,5 cl calvados
1 barsked lönnsirap
ett halvt ”rör” av Bittermens ”Boston Bittahs”.(1 stänk Angostura kan ersätta)
för servering;
cocktailsglas
apelsinzest

1. Rör ingredienserna i ett isfyllt rörglas tills kylda.
2. Sila ner i glaset.
3. Dra zesten längs glaskanten. Kasta det sedan. Servera.

Det blir fruktigt och härligt söt och mustigt ifrån lönnsirapen. Boston Bittahs ger lite blommighet på toppen eftersom den innehåller mycket kamomill.

Nu ska jag gå och försöka sy klart min fuskpälskappa. Winter is coming.

-Suss
*Här vill jag även inkludera filmen ”Julie&Julia” efter vilken jag gick hem,via NK Saluhall,och lagade kyckling i svamp-och glöggsås direkt inspirerat av mat ifrån filmen. Har tyvärr inte läst Julie Powells bok men är ett stort fan av Julia Child; både kokböcker och ”My life in France”.

Annonser

3 reaktioner på ”Reads in review: Du är vad du äter…

  1. Alltid bra med tips på mat-relaterade böcker, och jag älskade radioklippet om Sovjetisk mat. Oj vad glad man blir att man inte bor i gamla Sovjet och måste käka mat i kantiner! Jag har ju Anyas första bok ”Please to the table ”, och vad som slog mig är att maten i radioklippet låter ju inte jättesexig, men recepten i kokboken funkar jättebra och känns inte deppiga öht. Sen insåg jag att jag förmodligen har tillgång till betydligt bättre råvaror, så det går egentligen inte att jämföra, hursomhelst är det en fantastisk kokbok (har dock inte testat kotletas…)

    1. I boken så skriven Von bremzen i mer förlåtande ordalag om bl.a sin pappas borstj, mat hon ätit som research och hur god hon tyckte att en sel av sen hemska sovjetiska maten var: allt är relativt!😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s