Bitters in review: Seehuusen’s Kaffe&Choklad-bitter

Det damp ner i flaska i posten i våras. Jag har nämnt den ett par gånger sedan dess men en riktig recension har dröjt: jag ber om ursäkt för detta.

Daniel Seehuusen är en bartender som gjort hobby till karriär. Många är vi som laborerat med att göra våra egna bitters, med varierande resultat, men nu har en svensk faktiskt gjort en bitter som produceras på större skala och finns att köpa på Systembolaget; i vissa butiker finns den på hyllan, för andra så är det beställningssortimentet som gäller.

Nu är det inte i ett plus i sig att det är en svensk som gjort det, en produkt ska bedömas utifrån sina egna kvalitéer, men att göra något som smakar lite kaffe är nog en bra grej i ett land som konsumerar så mycket av det svarta guldet och där en ansenlig del av befolkningen har påbrå från världens mest kaffedrickande land: Finland. Eller så pratar jag bara om mig själv. Kaffe och choklad är dessutom en så klockren kombo.

Sett till det rent praktiska så är det en snygg men framförallt användarvänlig flaska. Bra mängd stänk: stänker hellre flera gånger en riskerar att misslyckas med pipetter. Svårt att lyckas med pipetter.

Jag tog fram de två andra bitters som är i samma smakfamilj: Bob’s ”Chocolate Bitter” och Bitter Truth:s ”Xocolate  mole bitter”. Seehusens hamnar emellan de två: mer komplex är Bobs men mindre kryddig och citrustonad än Bitter Truth. 

Seehuusens Kaffe&Choklad bitter har en trevlig kryddig kaffeton i början och en tydlig choklad eftersmak som jag ändå tycker är ganska len fast djup om det låter vettigt. Eftersmaken börjar med en beska som avklingar fort, sen blir det lite som 5 minuter efter man ätit en chokladbit med 70% kakao( jag äter just nu en chokladbit bara för att verifiera att det jag säger är sant, allt för konsten!!)

Jag har använt den mest i drinkar av den lite spritigare sorten. Alla vet att choklad och rödvin är gott så det är föga förvånande att den här bittern blir bra i drinkar med söt vermouth typ en Manhattan om man gör den på en bourbon eller whiskey med lite riv i. Chokladtonerna gör att den blir väldigt trevlig med olika sorters bärlikör eller som i ”Voltaire in Love”-drinken som jag gjorde med rabarbersyryp. 

Om man bara ska köpa en bitter så bör man köpa en Angostura. Om man kan tänka sig två så bör man satsa även på en bra ”Orange bitter”.  Sen blir det en Peychaud. Men om man kan tänka sig 4-5 stycken på barvagnen så denna inte ett dåligt alternativ. Jag kommer fortsätta använda min eftersom testaporna har varit uppskattande.

Som ett sidospår så har jag sett via Instagram, och även provat själv, att använda den i efterätter och mat med goda resultat( i rödvinsås I tell you, till en bit kött och pompe).

-Suss 

Annonser

Reads in review: Jonathan Strange& Mr Norrell 

Two magicians shall appear in England. The first shall fear me;the second shall long to behold me

-Ur ”Jonathan Strange& Mr. Norell” av Susanna Clarke (så även följande citat)

I våras presenterade jag min ”Childermass-cocktail” som var en av de som jag skapat till ära av karaktärerna i en av mina absoluta favorit-böcker. Jag beslöt att anstå med de andra till jag sett tv-serien baserad på boken.

Mitt omdöme om tv-serien är ” med beröm godkänt”. Jag är hur nöjd som helst med hur de förvaltat storyn och tycker att den är god underhållning även fast mycket har tagits bort av tidsskäl. Hela den värld och bakgrund som Clarke målar upp i fotnoterna har försvunnit men äventyret är kvar och dynamiken bland karaktärerna. Sen är den väldigt snygg; jag gottade mig åt interiörerna och de vackra bilderna från Venedig.

  
 

 1. The Jonathan Strange:

Well, Henry, you can cease frowning at me. If I am a magician, I am a very indifferent one. Others adepts summon up fairy-spirits and long-dead kings. I appear to have conjured the spirit of a banker.

Jonathan Strange halkar in på magiker-yrket av en slump, men visar sig vara talangfull. Det första trollformel han försöker sig på innehåller torkad timjan lavendel och rosor. Jag gjorde en syrup på det(kändes givet på något sätt) och valde sen att, utan att avslöja för mycket, ta intryck av hans sejour i Vendig där han dricker grappa. På med citron och rabarber-bitters. Abrakadabra! En kryddig drink med kick.

Spell-based syrup:

(baserad på ” a spell to know what my enemy is doing presently”)

2 dl vatten

3 dl strösocker

0,5 msk torkad timjan

1 msk torkad lavendel

0,5 dl torkade rosenknoppar

1 msk rosenvatten(för att förstärka smaken)

1. Koka upp socker,vatten,timjan,lavendel och rosenknoppar.

2. Låt sjuda ca 5 minuter.

3. Sila i finmaskig sil ner i en bunke. Tillsätt rosenvatten. Låt svalna.

3. Häll upp på väl rengjord flaska.

 

The Jonathan Strange: ger 1 drink

5 cl grappa (Jag använde ”il Moscato di Nonino”)

1,5 cl ”spell-based syrup”

2 cl färskpressad citronjuice

äggvita

för servering:

cocktailglas

Rabarber-bitters(jag använde Fee Brothers)

1. Skaka ingredienserna i en isfylld shaker.

2. Sila ner i glaset.

3. Stänk bitters ovanpå.

Syrupen som sådant smakar mest timjan och om någon skulle göra en syrup med enbart timjan och rosenvatten så är det troligt att det endast kommer upptäckas om någon använder syrupen i magiska sammanhang. Å andra sidan kanske man kan bjuda sin fiende på ett antal av dessa drinkar och då vet man redan vad han gör…

Drinken blir härligt ”matig”; jag gillar timjan i drinkar har jag upptäckt. Det balanserar grappan väl. jag behandlar ofta grappa som Pisco: just eldigheten kan behöva tämjas.

 

2. The Mr Norrell

Carry about,exclaimed mr Norrell, more chocked then every. But surely you do not intend to take them from place to place? You must put them in a library the moment you arrive. A library in a castle will be best. A stout well-defended castle…

Mr Norrell är inte ”a man about town”. Han trivs bäst hemma. Boken igenom dricker han mest kaffe,te och varm choklad. Så det blev en alkoholsvag drink: tänkte att han ändå kan behöva lite sherry för nerverna om han måste skiljas ett tag från sina böcker. Sen te och kaffe&choklad-bitters så att hans favoritdrycker finns representerade.

The Mr Norrell:ger 1 drink

4 cl sherry, torr

2 cl flädersyrup/cordial/saft (vad man nu vill kalla det)

3 cl kallt lapsang te

2 stänk Seehusens Kaffe&chokladbitters

för servering:

lämpligt glas

citronzest

alt 1(för kalla dagar): rör ingredienserna i ett isfyllt rörglas och sila ner i ett cocktailglas. Zesta med citronen och kasta sen ner  den i glaset.

alt 2(för varma dagar): Blanda ingredienserna direkt i ett isfyllt glas. Zesta och låt sedan citronskalet åka ner i glaset. 

Den här blir en trevlig blandning av sherry,rökigt,blommigt(just kombinationer av rökigt&blommigt är en favorit hos mig) med en trevlig chokladig eftersmak. Passar bra som aperitif eller läskande cobbler-ish. 

-Suss

Reads in review: Furstinnan och stjärntydaren

”The stars incline, they do not compel”

-Gloucester ur Shakespears ”Kung Lear”

Jag kanske borde börja det här inlägg med en brasklapp: jag tror inte på astrologi, tarotkort eller tebladens siande kraft*. Men jag är ändlöst fascinerad av fenomenet. Så när jag sprang på Anna Carlstedts bok ”Fustinnan och Stjärntydaren” så nappade jag direkt. 

Det Carlstedt, som har gedigna kunskaper i ämnet även fast hon är språkforskare i grunden, har gjort är att jämföra tre  regenters liv och värv: alla tre är kvinnor, från samma era och alla hade astrologen på ”speed-dial”. 

Katarina av Medici(de facto regent över Frankrike under många år), Drottning Kristina och Drottning Elisabeth av England levde under press: deras var en tid på det liksom inte fanns på kartan att ha en kvinnlig regent. Hur hanterade de detta?

Det var också en öppen fråga vad som var astrologi: nästan ingen av de män som titulerade sig astrolog gkorde det endast, utan de var också läkare som t.ex. Nostradmus eller matematiker, vetenskaps man. John Dee ville egentligen inget heller än att bara samla böcker ev. bli nån sorts lärare/arkivarie/biblotikare( han hade också under en period Englands mest omfattande bibliotek). Poängen Carlstedt gör är att många gånger så handlade astrologi inte om tro utan om ett sätt att influera(min tolkning). Fast ibland handlade det om blind tilltro, folk var religösa på ett sätt för som jag har svårt att förstå som lever i en upplyst tid. 

Ska jag göra en personlig utvikning minns jag ett tillfälle då jag hade behövt en astrolog, en spådom som gett mina ord tyngd när jag stod inför ett klassiska feministiska moment-22: Jag var den kunnige i sammanhanget,  hade en lösning på ett problem men MAN som förklarar saker för mig säger något annat och med en sån självklarhet(och rent fysiskt högre röst) och trots att jag var experten och han dilettanten så fick han få sin vilja igenom. Skulle jag:

a) Spelat upp min könsroll och vädjat till hans, av patriarkatet tilldelade roll som riddare, för att få min välgrundade åsikt  hörd och styra projektet i hamn.

b) Ta en för feminismen och bara argumentera trots att jag gjorde det för döva öron, och sen se projektet gå åt helvete inte bli lika lyckat.

c) Kallat in astrologen: hen hade sett i stjärnorna att det är bäst att skriva in funktionskrav i upphandligen ”ety det skönjs en skugga på horisonten” och det är alltid bra att helgardera. Att man har jobbat med företaget förr är ingen garant ”ety den själsliga grymmen plågar di svaga i mörka ögonblick och då kan vän bli vilseledd av sirener och sparkrav”.  Den manliga hedern hade varit intakt trots att han inte fått bestämma.

Sen finns det situationer då jag har fel, absolut, men sällan saker där jag är den som jobbar mest med frågorna. Jag må slarva på bloggen men aldrig med mitt arbete(det får jag faktiskt betalt för).

Nåväl. Jag blev ur och lågor över Carlstedts bok: väl skriven, populärvetenkaplig, informativ och underhållande. Det kommer passa alldeles utmärkt en regning höstkväll. 

Vad dricker man då till det? Kanske ett glas portvin eller en drink. 

Jag skapade en alkoholfri drink: Drottning Elisabeth var ”The Virgin Queen” så en ”Virgin Cocktail” verkade passande. Jag föll för frasen ”My Noble Intelligencer” vilket var hur Elizabeth tilltalade sin astrolog John Dee. Den första varianten var en blandning av rött te(hon hade rött hår), stjärnanis(ordvitsande) och grapefrukt. 

Hade jag varit Nostrasuss så hade jag kunnat förutse den konstruktiva kritiken som följde: man spår inte traditionellt sett i rött te utan svart. Gör om gör rätt: det blev ett Darjeeling istället: andra blommiga svarta teer går också bra. 

Stjärnanis-syrup;

2 dl vatten

2 dl strösocker

5-8 stjärnanis( beroende på hur gammal den är: kryddor tappar i smaken när de ligger längst bak i skafferiet…)

1. Koka upp ingredienserna i en kastrull.

2. Låt sjuda tills det reducerat med en tredjedel.

3. Låt svalna något. Ta sedan ur stjärnanisen och häll upp på väl rengjord flaska.

Syrupen är även god att ringla över fruktsallad, speciellt med mycket citrus.

  
My Noble Intelligencer; ger 1 drink

5 cl kallt Darjeeling-te

3 cl grapefruktjuice

2 cl stjärnanisyrup

1 äggvita

1. Skaka ingredienserna i en isfylld shaker.

2. Sila upp i ett glas, servera.

Det här blir bra med trevlig balans mellan blommigt,beskt och lakrits. Fräscht och inte för lättdrucket.

Reads in review: The age of wonder

It seems he continued to call down through the dark”make haste”, while Caroline continued to gasp back in agony ”I am hooked”…Caroline was carried back to the house but astonishingly no doctor was called. She bandaged the wound herself, retired to bed , and proudly recorded that she was back on telescope duties within a fortnight.

-Ur Richard Holmes ”The age of wonder”

Att känna mig är att känna till min teknik-skepsism. Att vara något oroad för vad tekniken gör med människorna är knappast något nytt( inte heller att vara tämligen ointresserad av tekniken för teknikens egen skull).

Minns(med värme) ett avsnitt av en fransk podcast jag lyssnade på där en historiker pratade om vilket rabalder det blev när järnvägen i Frankrike byggdes och alla var tvugna att rätta sig efter en och samma klocka. Det blev en enorm teknikstress, även fast vi med erfarenheter från den frankofona världen vet att de än idag vägrar rätta sig efter devisen ”punktlighet är en dygd” utan att ett visst passivt-aggressivt förhållningssätt som gör sig gällande. Det där härliga franska nonchalansen.

I vilket fall som helst: jag har läst nu igen. Under-rubriken till Richard Holmes Age of wonder är ”how the romantic generation discovered the beauty and terror of science”. Det här är en jättebra bok, den har varit på min läslista ett tag(och när jag säger läslista så menar jag en bild på framsidan bland bilderna i min mobil: min teknik-skepsism är väldigt selektiv: iphone=gillar, köpa ny dator= tråkigt. Sen behöver man inte lita på mitt omdöme, den kände neurologen Oliver Sacks gillar den och det är en man att lita på.

På slutet av 1700-talet inleddes vad som kallas den andra vetenskapliga revolutionen. Jorden och rymden utforskades och kartlagdes men också den mänskliga kroppen och de ämnen som vår värld består av. All denna nya kunskap inspirerade den tidens konstnärer och författare ”romantikerna”, och tvärtemot vad man ofta antar, så var de inte alla teknikfientliga nostalgiker, snarare raka motsatsen.

Holmes ger oss, på ett underhållande och informativt sätt, historierna bakom både de vetenskapliga upptäckterna, de som gjorde dem och de ringar som spreds på vattnet i samhället som resultat. Han väljer att lyfta fram de personliga historierna; inte bara vetenskapsmännens ibland väldigt färgstarka bakgrunder utan också deras mödrar,fruar och systrar. Han anser, med viss rätt, att ”we need to understand how science is actually made; how scientist themselves think and feel and speculate”.

Det är här Caroline Herschel kommer in i bilden.

Hon var sin brors kanske främste assistent även fast hon inte alltid fick erkännande som det. William Herschel var en musiker dom blev en av pionjärerna inom astronomi och inget, inget, ska ta ifrån honom det. Men hade det inte varit för sin syster så hade det kanske inte gått lika snabbt eller bra. Hon gjorde hans värv till sitt, och som konstaterats i citatet ovan, blödde bokstavligt talat för vetenskapen(hon fastnade i en krok på ett teleskop). Holmes skriver om henne att hon blev som en ”celestial housekeeper”; någon som skötte allt det värdsliga kring Herschel men också var hans sekreterare.
IMG_8097

The celestial housekeeper; ger 1 drink

4 cl kallt te med bergamott (earl grey eller Sir Williams)
2 cl Rabarbersyrup
2 cl grapefruktjuice (gärna rosa)

för servering:
Ett stänk sodavatten
lämpligt glas

1. Skaka ingredienserna i en isfylld shaker.
2. Sila ner i glaset, toppa med ett stänk soda.

Det här smakar bra: jag gör gärna mina alkoholfria drinkar med kallt te, i detta fall så är ett med mycket citrus att rekommendera. Brygg det ganska starkt, nästan bittert, annars blir drinken för tam. Sötma från rabarber, beska från grapefrukt. Vad mer kan man begära?

Men Caroline Herschel levde inte helt i skuggan. Många kring hennes bror insåg att hon hade en roll att spela och många vetenskapsmän insåg att även kvinnor borde tillåtas att forska eftersom de var minst lika bra på det om de hade utbildning i grunden. Även William insåg det, och gav henne med tiden tack i sina publikationer för hennes hjälp, och gav sin syster två specialbyggda teleskop som kom att kallas ”Miss Herschel’s small sweeper” och ”Miss Herschels large sweeper”. Med dessa upptäckte hon sin första komet på egen hand och fick den rask katalogiserad och upptäckten publicerad.

..but it is the first lady’s comet, and I was very desirous to see it.

-Fanny Burney,citerad i Holmes bok(hans kursiv).

Med detta i åtanke så blev det en drink som kombinerar en klassisk ”lady-cocktail”(white lady osv) med min egen Celestial Housekeeper”.
IMG_8110

Miss Herschel’s large sweeper;ger 1 drink

4 cl gin
3 cl rabarbersyrup
3 cl grapefruktjuice
1 äggvita

för servering:
cocktailglas

1. Skaka ingredienserna i en isfylld shaker.
2. Sila ner i glaset.

”Inget revolutionerande men nog så gott” har jag sagt många gånger. Gäller även här. Grapefukt och rabarber är en fantastisk smak-kombination.

-Suss

Reads in review; Voltaire,Voltaire

De började vid det regelbundna elvakaffet(Voltaire var särskilt förtjust i kaffe och tog ibland lite kininpulver hellre än ett mellanmål.Émelie drack en kopp men föredrog färsk frukt men det är oklart om hon var lika förtjust i rabarber som Voltaire.

-Ur David Bodanis ”Émelie och Voltaire”.

Kininpulver istället för mellanmål minsann? Det känns modernt även i våra dagar, kanske något att ta efter?

Jag har läst två böcker på samma ämne: kärleksrelationen mellan filosofen och dramatikern Voltaire och ”vetenskapskvinnan” Émelie du Châtelet: Voltaire är ett namn som ringar bekant även i våra dagar, hennes not so much.

Hans livsverk kan man läsa om här, hennes här. Att hon var gift med en annan man verkar ha varit en världslig sak, det var å andra sidan en tid då äktenskap sällan hade med kärlek att göra. Med hennes makes goda minne så hade de en relation som ledde till ett fruktbart samarbete utan vilket ingen av dem antagligen skulle åstadkommit så mycket som de gjorde. Deras gemensamma liv är fascinerande nog att ge två författare idén att skriva om det.

Den ena var Nancy Mitford, of Mitford-sister fame, den andra David Bodanis. Om jag får säga min mening så är den senare, Émelie och Voltaire, den bättre boken och den bättre skildringen av deras liv. Mitford är,på gott och ont, för mycket sig själv i sin bok ”Voltaire in Love”. Jag har inget emot Nancy Mitfords böcker per se men om man vill ha the full Nancy Mitford-experience, med allt vad torr brittisk humor, adelsdamer med giftiga repliker och dråplighet vill säga så rekommenderar jag ”In the Pursuit of love” och ”Love in a cold climate”; tänk ”Downtown Abbey” möter ”Jeeves and Wooster”.

Med detta i sinnet så tänkte jag
-Gin: Voltaire var i landsflykt i England
-Rabarber-syrup: eftersom han var förtjust i rabarber
-Dubonnet: franskt+kinin
-Bitters; Seehuusens Kaffe&Choklad-bitters för kaffets skulle.

Jag kommer återkomma vid tillfälle med en utförlig recension av Seehuusens Kaffe&Choklad-bitter men i det här fallet passade den utmärkt.

Rabarbersyryp: ger ca 5 dl

1 liter rabarber; mät när löst packad, skivad i 0,5 cm stora bitar,gärna rosa för färgens skull

2,5 vatten

2,5 dl strösocker

1. Koka upp ingredienserna i en kastrull på medelhög värme.

2. När det kokar; rör om men akta så det inte stänker. Sänk värmen.

3. Låt koka i ca 15 minuter. Då ska frukten vara mjuk: rör men mosa inte: då blir den svår att sila.

4. Sila genom finmaskig durkslag eller saftsil. Låt svalna ca 15 minuter. Häll upp på väl rengjord flaska.

(5. Ät den varma kompotten i durkslagen med vaniljglass.)
IMG_8077

Voltaire in love;ger 1 drink

4 cl gin (jag använde Beefeater 24)
2 cl Rabarbersyrup
1 barsked Dubonnet
3 stänk Seehuusens Kaffe&Choklad-bitter

för servering:
cocktailglas
apelsinskal

1. Rör ingredienserna i ett isfyllt rörglas.
2. Sila ner i glaset.
3. Zesta apelsinskalet över drinken och låt det sedan åka med.
4. Servera.

Det här smakar väldigt bra: stark och fräsch med ginen, rabarber är en favorit även hos mig, lite Dubonnet ger kryddighet och det blir en fin choklad eftersmak som tilltalar mig.

-Suss

Knock on wood 2.0 (nu med text!)

I turned out as great as it could, knock on wood.
Things are going just as they should, knock on wood.

-Seinabo Sey i låten ”Pretend”

Träskalle? Dåligt. Ta i trä? Vidskepligt. Träsmak i rumpan? Något att undvika. Träsmak i drinken? Hur gott som helst.

Vi börjar från början: en vän delade med sig av sina essenser ifrån Mandy Aftel. Aftel är en parfymör som bara jobbar med naturliga ingredienser. I parfymvärlden är hon känd men hennes namn började även spridas utanför den kretsen när hon samarbetade med en kock och skrev en kokbok. Det ledde till utvecklandet av essenser att använda i matlagning, vilket gjorde att ett antal bartenders blev intresserade. Allt det och lite till kan man läsa i en artikel i N.Y-times som ni hittar här.

Som intresserad av parfym så visste jag vem Mandy Aftel var, älskade hennes bok ”Essence&Alchemy”, när jag noterade hennes namn i PDT:s cocktailbok. En glad överraskning och jag blev glad åt tillfället att själv testa produkterna.

Av de essenser jag fick så var det två som intresserade mig mer än andra; tall och röd ceder. Dessa två är inget man springer på i grönsaksdisken direkt. En möjlighet att jobba men den doften och smaken i en drink tilltalade mig mycket.

Jag gjorde vanlig sockerlag och tillsatte några droppar för att ha något att jobba med, det behöver man inte göra. Man kan använda dem direkt om man vill. Sen utgick jag ifrån klassiker och försökte hitta en bra kombination.
IMG_7767

Att kombinera ljus rom och tall-sockerlag i en Daiquiri var den bästa av mina försök. Det blev underbart fräscht och lite kådig kryddhet utan att det tog överhand. Testapan i fråga satte den på sin topp-5 (vilket är en ära). En Whiskey Sour med len whiskey men röd ceder-sockerlag var också en bra idé. Känslan blir som när man dricker en drink med rökig whiskey, man smuttar bara, men härlig smak. Jag är svag för cederträ.

Pro: lättarbetade essenser i spännande smaker.
Con: dyra, fast kanske inte i jämförelse med att skaffa massa esoteriska likörer som tar mycket mer plats.

Jag vacklar fortfarande i frågan om hurvida jag ska köpa ett gäng till mig själv.

Det ska sägas att av de övriga jag fick har jag inte ännu experimenterat så mycket med två av dem och använt upp en helt, ”sweet basil”, i diverse matlagning. Den passade i många saker, men lustigt nog testade jag inga drinkar.

Mer information hittar man här.

Fler tips för hur man använder Aftelier essenser i drinkar hittar man här.

-Suss

Korrespondent-cocktails: del ett

Jag fick i uppgift att till en middag, av knytkalas-karaktär, ta med drinkarna. För att göra det lättare för mig själv så försöker jag ofta skapa drinkar/välja drinkar kring ett tema; sen kan det vara ganska ostrukturerat i och för sig, men det underlättar även vid presentation. Jag valde temat ”korrespondenter”.

En av skälen till det var att den klassiska och alltid lika populära Hemingway Daiquiri. Alla känner inte till den men nästan alla gillar den när de väl blivit presenterade. Den lämpar sig ypperligt att göra i stora omgångar och servera ur flaska(men man bör påpeka för folk att det är cocktails och inte saft). Så jag gjorde sådana enligt det här receptet.

Hemingway började sin karriär som journalist och krigs-korre. När han var det så hängde han en del med Robert Capa. Om honom har jag skrivit förrut(this) men en sak som jag medvetet utelämnade var den bål som han skrev att han gjorde. I sitt hotellrum, kvällen innan avresa till kriget, så kastade han kalas. Han skar upp persikor som han lät ligga och dra i konjak. Sen blandade han det med champagne och serverade. Jag tyckte att det kunde vara grunden till en mer avancerad bål som jag genast döpte till ”Slightly out of focus-punch” ety det är titeln på hans memoarer(och ett väldigt kul namn på en bål).

Jag bytte konjaken mot tequila eftersom jag tycker att det finns för få tequila-baserade båler därute. Sen blev det persikorna: jag valde persikor på burk för att det var enklare och det verkade rimligt att han hade använt just det eftersom det var mitt under kriget. Att det skulle vara te i var en självklarhet( duh,England) men jag valde jasminte som en referens till parfymen ”Arpége” ifrån Lanvin som han införskaffar åt sin flickvän. Just jasmin är en av doftnoterna. Blodapelsiner kommer ifrån att han var med de allierade trupperna på Sicilien.

Sen höll jag på och krånglade hitan och ditan. Min poäng är att det inte blev en bål jag var helt nöjd med. Framförallt gjorde jag misstaget att späda den med för mycket prosecco. Själva persiko-infuserade tequilan med lite rökig whiskey och Bénédictine D.O.M var jättegod.

Så det har dröjt lite med rapporteringen eftersom jag behövde göra om det. Det är få tillfällen i mitt liv att blanda till stora baljor med vin&sprit(som tur är). Alltså började jag tänka i mindre format; en rejäl drink delad på två: mycket vätska men tämligen spritsvag så som bål ska vara. På vägen tajtade jag till receptet,ingredienslistan blev kortare och den går att göra à la minute.
IMG_7280

Slightly out of focus-punch; ger två små drinkar

6 cl Reposado tequila
4 cl kallt svart jasminte
1 droppe apelsinblomsvatten
1 barsked Bénédictine D.O.M
4 cl blodapelsinjuice
3 cl persikolag ifrån burk(kan ersättas med persikolikör)

för servering:
små glas
prosecco/champagne för att toppa
persikoskivor(från burk eller färska)

1. Skaka ingredienserna i en isfylld shaker.
2. Sila ner i glasen, fördela vätskan jämt mellan de två.
3. Toppa med en skvätt bubbel, garnera med persikoskivorna.

-Suss